Road trip

Idag har vi rest runt i landets fattigaste region och träffar människor som på olika sätt deltar i kampen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Det har varit långt ifrån närmsta större stad ute på slingriga bergsvägar och vägar som vi i Sverige i bästa fall skulle klassificera som cykelvägar. Det var imponerande att se att lokaltrafikens bussar gick även här. Det krävs bra erfarenhet och kunskap för att hantera en stor buss på dessa småvägar. Det fick vi bevis på. Plötsligt cirka 1 km ifrån dit vi skulle så var det ett stort hål i vägen som vi inte kunde ta oss över med vår minibuss. Det var så pass otillgängligt att inte ens en rullstol med hjälp kunde ta oss fram. Så jag och mina assistenter stannade kvar vid bussen tillsammans med chauffören och en lokal medlem. De övriga i sällskapet fick glatt promenera fram till huset dit vi skulle.

Vi väntade utanför bussen så länge. Hela sällskapet som inte traskat bort till huset. Det dröjde inte länge förrän att vi såg ett nyfiket barn kika fram. Han kikade fram några gånger och sprang sedan hem och berättade att det fanns okända människor på vägen.

Det dröjde inte länge innan hela familjen kom ut. Make, hustru och två barn. Jättenyfikna så klart vilka vi var och vad vi gjorde där. Vi förklarade så gott vi kunde med händer och engelska. Vi blev genast inbjudna till deras hem. Men då vi inte hade en aning om hur tillgängligt det skulle vara men däremot gjorde en kvalificerad gissning att den inte var bra så tackade vi vänligt men bestämt nej.

De såg bekymrade ut men gick tillbaka till hemmet. Efter en liten stund kom de tillbaka hela familjen med öppnade färska rosa kokosnötter. En till var och en av oss. Varje nöt var stor och vi kunde verkligen dricka oss otörstiga. Sedan öppnade "grannarna" nötterna och gav oss att äta. De stannade med oss, troligen för att se att vi var ok, tills dess att sällskapet som gått bort till lokalmedlemmens hus kommit tillbaka. Ingen främlingsfientlighet där inte! Dessutom var det tydligt att detta var människor med väldigt lite pengar, som troligtvis levde på det de själva odlade. De gav mig tillåtelse lägga ut en bild på dem. Det kommer i nästa  inlägg då jag fortfarande har problem med bloggprogrammet och min mobil.