Av förklarliga skäl så är det stort pådrag när en president talar. Vakter överallt. Flera säkerhetskontroller. Men humöret var på topp trots att vi påbörjade vår resa tidigt. Vi hann in på området innan presidenten påbörjade sitt tal.
Hans tal var generellt men bra och handlade mycket om bättre sjukvård och kvinnofrid i hemmen.
Tyvärr så fick inte vi chansen att lämna över FN konventionen för personer med funktionsnedsättning till honom då han hade kortat ned sitt deltagande kraftigt. Därför bestämdes det att vi skulle lämna över dokumentet till socialministern istället men betydligt senare än vad som först var planerat. Därför fick vi blixtsnabbt planera om. Halva gruppen bestående av medlemmar från delegationen från Sri Lanka stannar kvar för att överlämna konventionen till socialministern och vi som har ett tight schema åker vidare mot nästa möte. Så tyvärr fick jag inte vara med om det.
Om byxorna då? Jo när min assistent Fredrik skulle lyfta mig ur bussen så hade han finbyxor på. Det är ju dresscode så klart när vi träffar en president. Finbyxor är inte gjorda för att bära medelålders kvinnor i. Så de sprack i hela grenen. Som tur är så är Fredrik en lugn person så han suckade och vi skrattade och han bytte om igen. Snabbt som en vessla.
Vilket minne!
SvaraRadera