onsdag 2 mars 2016

Första dagen i Colombo

Hela dagen idag har i stort sett gått åt till att lära känna staden och se mig omkring. Jag kan lugnt säga att det har blivit mycket intryck och funderingar.

Colombo är en stad med många fasetter. En kärna som på många sätt kan ses som paradisiskt med sol, hav, sand, palmer och en blandning av väldigt olika människor, kulturer och historier. Att det är så, syns överallt på det myller av variation som finns precis överallt. Men precis överallt syns också spåret av kriget. I människor, av människor som ett solkigt lager över hela staden.

Det paradis som syns i det förra inlägget är precis lika mycket Colombo som den bild på stranden som kommer i nästa inlägg. Samma strand bara olika vinklar. För bakom mig och min assistent så syns skräpet på stränderna, den hårda vägtrafiken och de överbefolkade tåg som tillhör kollektivtrafiken. Där få som är i trafiken verkar känna sig delaktiga i ett större sammanhang.

Colombo är som ett pussel som skakats om och alla bitar farit isär. Men nu har återuppbyggnaden påbörjats. Överallt byggs det. Det byggs upp, om, ut och det byggs nytt. Men det känns som att det nu görs med en tanke på  allas rätt till samhörighet och sammanhang.

Det byggs ledstråk för personer med synnedsättning, trottoarer fasas av, fler hissar byggs och fler och fler personer med funktionsnedsättning syns i media.

Det råder en framtidstro i Colombo som jag smittas av. Där Europa mycket verkar se olikheter mellan människor som ett problem som måste lösas så verkar Colombo tänka, vi bygger fasta ramar men innehållet ska vara varierat för så ser människan och hennes liv ut. Mer glädje och hopp.

Jag är svag för det myller av variation som finns här i staden. Allt är inte vackert även om mycket är det. Precis dom livet själv. Men måste en stad alltid vara det jämt? Jag tycker inte det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar